Jag
vill att vi pratar med varandra,
att
du möter min blick där jag sitter på gatan,
där
jag bor.
Jag
vill att du ger mig några minuter av din tid, av ditt liv,
du
människa som inte lever på gatan.
Jag
har något att berätta,
en
historia bakom det du ser, det som ni alla tror att ni ser.
Vem
väljer detta framför något annat? Kan du svara mig?
Kan
berätta om hur det är att mista allt,
bara
på några sekunder kan livet du hade försvinna, precis som marken du går på.
Kan
berätta om kylan, den iskalla, som tränger igenom ben och märg,
som
vänder mig ryggen då jag behöver hjälp,
då
jag behövde ta hjälp av skyddsnätet, vi så fint kallar det i vårt varma land.
I
landet där vi bor börjar värmen bli kall,
för
sådana som jag,
som
lever i marginalerna, i statistiken som inte finns–
I
skydd av mörkret.
Vill
du veta vem jag är och istället för vad jag heter?
Vill
du veta vem jag var, istället för att döma den jag har blivit?
Jag
har en historia att berätta.
Jag
är en av oss.
Jag
är en del av er alla
Jag
är.
Den här texten och allt det innebär, berör.
SvaraRaderaJa. Visst gör den.
RaderaOj. Såg precis en tiggare sitta utanför en affär där jag susade förbi i bilen. Hennes historia är okänd för alla. Hur kan man välja att sitta ute i duggregn i februari? Vadå välja förresten...
SvaraRaderaJa, det är just det - vem väljer det? Ät det så enkelt? Tål att tänkas på, när jag sitter inne i mitt hus, med tak över huvudet och värme runt omkring.
Radera