26 juni 2013

När man ska fånga det inre livet i ett barn

Detta är vad jag pysslar med just nu. Att plocka fram barnets inre liv; dvs tankar och känslor, och levandegöra dessa på ett så verkligt sätt som det bara går.
Hur tänker en 5-åring? Vad tänker en 5- åring på? Vad rör sig i huvudet och hur uttrycker denne det?
Och hur får jag, som författare, fram detta i min text??? Så det känns verklighetstroget och äkta (om jag nu vill skriva så).
En av mina största förebilder inom litteraturen är Maria Gripe. Hon kan konsten att krypa in i barnets huvud och berätta för mig som läsare vad som pågår där inne. Hon besitter förmågan att beskriva hur jobbiga saker känns och hur dessa kan ta sig uttryck för ett litet barn. Hon kan något som jag verkligen önskar att jag kunde; skriva ruggigt. Ni vet, den där otäcka känslan som får dig att tvivla, få en klump i magen. Du är helt plötsligt övergiven i ett mörkt rum i texten och vet inte vad som ska hända dig, vad som finns bakom nästa dörr. Du måste ta dig vidare men tvekar. Ditt val kan få konsekvenser. Det vet du. Men du måste...
Nu har Maria redan skrivit alla de böckerna som var ämnade för henne att skriva och är det något jag tycker väldigt illa om så är det författare som säger sig ha varit "influerade"/"inspirerade" av den och den författaren när de skrev sin bok. Och när man sedan läser boken inser man redan efter sida tre att det är ytterligare en författare som imiterar. Vad tråkigt, tänker jag, och stänger boken. För jag vill inte läsa kopior, jag vill läsa nytt. Om nya äventyr, i nya situationer med spännande karaktärer som jag inte i min vildaste fantasi kunde föreställa mig att de fanns. Eller en helt absurd historia som får mig att tänka ' så här kan det väl ändå inte vara, eller?' Som får mig att stanna upp, får mig att tänka efter.
Jag tror att det här med att bygga karaktärer i en historia är ganska viktigt. Det gäller att lägga ned massor av tid på att få dem att leva i textmassan. Hur gör ni när ni skapar era personer? Research? Hämtar ur verkligheten? Eller iakttar på håll?

5 kommentarer:

  1. Fast kommer faktiskt undan det där med "inspirerad av"? Hur då? För egentligen är ju allt redan skrivet. Man får bidra med sin egen del bara. Och om de är inspirerade så skulle jag inte säga imitera, för jag är åtminstone inspirerad av en mängd olika författare. Betyder inte att jag vill skriva exakt som dem eller ens imitera, bara att som du säger Maria Gripe, ljuvlig, hon inspirerade mig redan som liten och sen som äldre när man läser om och ser allt på nytt, lika fint eller kanske finare när man faktiskt förstår och kan se vad hon gjort i sina böcker.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst kan det vara som du säger. Absolut. Vad jag menar är att jag blir så besviken på böcker som har för många ingredienser i sig från andra böcker att det lyser igenom. När boken och dess handling står upp för sig själv, så att säga.
      Eller så kanske jag är väldigt kräsen men då får jag väl vara det. Jag vill att barnböcker ska hålla god kvalitet, få barn att utmanas i tankarna och plantera små frön i deras eget skapande.

      Radera
    2. Men är det nåt speciellt du tänker på som liksom innehåller alla de där ingredienserna? För jag tänker mig i och för sig att det mesta gör det. Ibland står det ju i recensioner vad en viss läsare läst in också, behöver ju inte betyda att man skrivit in det själv. Alltså jag tror också att man lägger in saker för att man själv har läst vissa grejer. Och det tycker jag om, jag gillar att man ser eller tycker sig se, vad en viss författare gör, vem den pratar med. Ifall du förstår hur jag menar. Sånt kan också vara kul för barn och unga att få utmanas i, tänker jag mig.

      Radera
    3. Jag menar när man märker för mycket. Det kna handla om karaktärerna och deras miljöer de vistas i, det kan handla om språket eller stilen i texten. Att man helt enkelt inte skapat något från sig själv.
      Och som läsare läser man in beroende på vad man har med sig tidigare, vilken litterär repertoar man har att stå på.
      Det är fint när ens böcker läses av andra och när de sätter ord på det. Då blir det en ny text i texten.

      Radera
    4. Okej. Då tror jag nog vi är överens. Även om jag inte riktigt kommer på nån bok som skulle vara liksom allt det där. Utom möjligen när nån medvetet utgått från nåt. Fast då talar vi inte så värst mycket barnbok mer. Nåja. Hur som helst, det där gillar jag också, när det blir ny text av texten, när den är sedd med nån annans ögon och de läser in sånt man aldrig drömt om att man skrivit ens. Ändå finns det där.

      Radera