15 dec. 2013

Samtalen mellan oss - och hur vi måste bjuda in ungdomarna till diskussionen

Hela tiden dessa debatter, åsikter, tankeflöden om läsningen, eller snarare icke-läsningen bland våra ungdomar. Åt vilket håll man än tittar så diskuteras det; i tidningar, debattprogram, i radio och på sociala medier.
Det är nu jag väljer att "plugga" igen öronen och stänga av alla dessa mediala fönster. Inte för att jag tycker att det är oviktigt, att det inte angår mig eller att nu är det färdigpratat. Nej! Det är inte så jag menar och sluta inte, eller aldrig förresten, att diskutera, det är genom samtalen vi medvetandegör det som händer och sker runt omkring oss. Det är bara det att nu behöver jag dra mig undan och få tid för reflektion, sortera bland mina erfarenheter, mina klassrumssituationer som har med läsning att göra och ta reda på vad jag själv anser.
Det är nu jag bromsar flödet som pågår och det är då jag inser flera saker men framför allt en sak berör mig väldigt mycket; vad anser ungdomarna själva om detta? Det är ju ungdomarna vi pratar om hela tiden, vad de behärskar eller inte och vem har bjudit in dem i samtalet som pågår?
Vill vi höra deras åsikter eller har det inget större värde? Kan inte bidra till utveckling?
Jag är nyfiken på hur de upplever "den rådande situationen kring läsförståelsen/läsningen/litteraturintresset I Sverige", jag vill höra deras tankar. Pratar man med eleverna om detta eller pratar man OM eleverna med andra vuxna ute i skolorna?

Är det inte meningen att vi ska samarbeta, det här löser väl ingen ensam; eller? För vem ska göra jobbet? Eller rättare sagt, med tanke på tonen där ute i cyber, vems är felet? För visst vill vi ha syndabockar så fort något gått snett? Och här handlar det om bristande kunskaper vad gäller läsförståelse - det måste ju vara skolans fel? Alltså ska lärarna lösa detta, nja...inte alla lärare, måste vara svensklärarnas...eller, kanske är det  politikernas fel, visst?
Eller varför inte pappornas? Visst är det enkelt och går snabbt att hitta vem som är ansvarig - att skriva sig själv fri från ansvar är det enklaste. det angår inte mig, inte mitt bord.

När slutade vi bry oss om varandra? När blev detta lands klimat så kallt?
Och hur kan vi i alla dessa debatter tappa respekten för dem vi faktiskt diskuterar kring, ungdomarna?
Vi pratar bara om hur dåliga de är på att läsa, att de har valt bort litteraturen och så fortsätter det i all oändlighet. Jag menar inte att vi inte ska detta på allvar, dessa alarmrapporter, tvärtom - vi måste ta tag i situationen och vara förändringsbenägna. För det krävs en massa saker av oss vuxna, vi som är ungdomens förebilder. Det krävs mod, uthållighet, ifrågasättande av det som sker i dagens klassrum, lärare som vågar ställa krav på sina skolor och som uppmuntrar sina elever att göra detsamma.

För vi måste ställa oss frågan vad det är vi utgår ifrån när vi pratar om att läsandet ser dåligt ut? Vad jämför vi med? För varje gång vi sänder ut signaler om HUR det ska vara, HUR det borde se ut, så finns det massor av unga som inte har en möjlighet att leva upp till alla dessa förväntningar som vi har ställt. genom våra ständigt pågående debatter och diskussioner blir de istället påminda om och om igen vad som fattas dem - som om de inte redan visste.
Vi kan aldrig förutsätta saker, tro att det ska vara på ett speciellt sätt - för så är det inte i verkligheten. I verkligheten finns du som växer upp i ett hem med välfyllda bokhyllor, i verkligheten finns du som får lyssna till godnattsagor varje kväll, i verkligheten finns du som ännu inte hittat boken men som söker och i verkligheten finns du som vill men vet inte hur.
Istället för att utgå från något slags tänk om att "alla borde ha det så här", så kan vi istället verka för att vara viktiga förebilder som kan ge alternativ och möjligheter till läsning och inspirera på bred front. det börjar bli dags att tänka på att samtalen måste ske mellan oss.

4 kommentarer:

  1. Jag tror att det viktiga är att inte sätta pekpinnar. Att uppmuntra till läsning och inte sätta några begränsningar på vad du ska läsa. När jag var barn fick inte wahlströms ungdomsböcker finnas på bibliotek för de var inte tillräckligt fina... Samtidigt var det där många av mina vänner lärde sig glädjen av läsandet. All läsning har sitt värde. Det är inte bara klassiker som får oss att tänka...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis - sätt inte upp ngr hinder för läsningen. För att väcka intresset och lusten bland ungdomar så handlar det om att inventera och inspirera. Få igång.

      Radera
  2. Håller med både dig och Eva ovan. Att det viktiga är att inte sätta gränser. Utan att också inse att det kanske finns andra sätt att läsa på. Och andra böcker än de som man hoppas att nån ska läsa. Innan man når dit behöver man antagligen läsa mängder av andra grejer. Dessutom, det finns ju också de som läser i mängd fortfarande. Man får väl vara glad över dem också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Litteraturen måste få vara fri. Ingen förutbestämd mall, vad man bör läsa osv. det skapar bara en massa prestationsångest och i slutändan kanske ett litterärt utanförskap.
      Sedan handlar det många gånger om oss vuxna (jag tänker nu lärare) - hur vi uppmuntrar, inspirerar osv. Om vi själva läser mycket, har ett intresse för böcker. Detta avspeglas ofta i undervisningen, tror jag.

      Radera