8 dec. 2013

Den hållbara boken

Mina elever ger mig svaren på de frågetecken jag har vad gäller läsning. De ger mig en bild av hur läget ser ut och jag lyssnar och bekräftar med nickande samtidigt som jag skriver ned deras kommentarer.

"Är du chockad nu?" frågar en elev mig.

Känslorna i mig tumlas runt. Vad ska jag svara på det?
Det är där och då, just i det ögonblicket, som jag bestämmer mig för att vara uppriktig mot mina elever och dela med mig av hur jag har uppfattat situationen, dvs att jag står inför ett stort antal ungdomar som inte har några som helst läsupplevelser med sig i ryggsäckarna.
Jag svarar.

"Jag är både chockad och ledsen, att det kan se ut så här, men framför allt gör det mig arg och upprörd. Vi måste göra något åt det, tänker jag. Vi ska alla bli läsande här inne, det kan jag lova er, och vi kommer att lyckas...."

Och du som läser detta kanske undrar hur det gick. Jo, det ska jag berätta för dig, att det gick verkligen bra, över förväntan. ALLA är med och vi är tillsammans läsande. De elever som delade med sig av att de aldrig i hela sitt liv hade läst ut en hel bok har nu fått sin allra första läsupplevelse. De vill prata om den, berätta för fler, dela med sig till sin omvärld.

Mina elever lär mig oerhört mycket, varje dag. Jag har blivit en bättre lyssnare och lyssnar efter det där tysta som finns bakom det som hörs mest;
"Du kommer aldrig få mig att läsa en bok"
" Glöm det, hatar böcker"
"Finns inget som jag vill läsa"

Bakom alla dessa ord finns ett litet rop på hjälp, det är någon som behöver få lite vägledning av en hjälpande hand. Allt detta, som eleverna säger och uttrycker, är basen i mitt fortsatta arbete kring litteratur i klassrummet. Jag ser det lite som en gåva jag har fått av dem, ett förtroende jag måste förvalta väl.

Och jag vill gärna ge något tillbaka till mina elever, något bestående - som håller livet ut.
Jag vill ge varje elev jag möter: det där speciella ögonblicket när orden i boken talar direkt till dig och ger dig det du har letat efter och när sista sidan är läst lämnas du kvar med ett litterärt avtryck, ett bokmärke, i hjärtat - något som aldrig kommer att försvinna.

4 kommentarer:

  1. Så vad läser de sen? De som inte vill? Alltså jag har ett barn som tycker det är så svårt att hitta rätt. Och jag inte den som ger upp, men det är inte alldeles lätt tycker jag alla gånger. Alltså att börja på en bok och inte trivas med den och sen nästa och nästa. För mig har det barnets kräsenhet blivit nånslags ledstjärna också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ser väldigt olika ut. Vad de väljer att läsa. Oftast något som de kan relatera till, som speglar deras verklighet och vardag. Tålamod och positivt tänkande. Jag brukar säga att ge boken en chans, det är den värd.

      Radera
  2. Vilken tur att de ungdomarna har just DIG som lärare! Hurra!

    SvaraRadera