Varför skriver du, människa?

Jag skriver för att jag måste fortsätta andas, fortsätta leva.
Jag skriver för att jag helt enkelt måste få dessa ord ur mig och jag vill dela dem med er.
Jag skriver för att jag ser, hör, smakar - upplever med hela mig och vill göra allt detta till något.

Att skriva betyder oerhört mycket.
Att skriva betyder tankar, betraktelser, fånga fragmenten i tillvaron och få något att bli till, existera.
Att skriva är att dela med sig.

Läsandet är hela jag.
Läsandet är små små delar av mig som pockar på uppmärksamhet.
Läsandet är att söka, finna och hitta sig själv - i olika rum beroende på ålder, fas i livet och behoven som vill bli tillfredsställda.

Jag skriver för dig människa som letar efter dig själv, som gått vilse i livet och behöver fly undan mörkret en stund. Jag skriver också för dig som ligger på magen i din säng och har låst in dig på rummet och bara vill vara ifred från tjatiga föräldrar och jobbiga syskon. Men även för dig, lilla vän, som ännu inte kan läsa själv men som suger dig fast i boken med dina ögon och öron och hur du sitter hopkrupen tryggt hos någon och snurrar håret mellan fingrarna samtidigt som någon läser berättelsen för dig. Jag skriver också för dig som ännu inte hittat mig men jag hoppas att du snart, väldigt snart fingrar på en av mina böcker och att din lust då är så stark att du måste bara bläddra bland alla orden och just då, på en speciell sida, stannar du till och du är fast; fast i mina ord. Det är då du och jag möts för första gången!

Jag vill ge en stor kram till alla er därute som läser mig, möter mig i mina ord och att vi tillsammans skapar något. Tack!