23 juli 2013

Varför blir man författare och hur blir man det?

Jag tror inte att det finns något givet svar på frågorna utan det kanske snarare bara faller sig så.
För två år sedan började jag testa det jag hade i byrålådan, dvs det var då jag hade modet att plocka fram gamla manus som hade blivit liggandes. Det kan vara svårt, det där, att verkligen våga. Jag vet många som vill men inte gör. Men då man står i valet och kvalet ska man tänka; vad har jag att förlora på det? Absolut ingenting. Och det var så jag tänkte.
Att jag hittade förlaget Vivlio var en slump. Jag hade länge följt bloggarna på Debutantbloggen och där, i högra spalten, hittade jag en lista på förlag och på så sätt hittade jag det.
Så, jag läste igenom manuset om och om igen och skickade till förläggaren. Tänkte att det kommer ta tid innan jag får svar. Det tog knappt en vecka så svarade förläggaren att h gillade det och att förlaget ville ge ut det. Jag var chockad. Jag hade fått ett erkännande på mitt skrivande, jag kunde skriva berättelser som förlag var villiga att göra till riktiga böcker.
I denna fas hade jag ingen aning om någonting i författarvärlden - absolut ingenting! Jag läste inga författarbloggar och hade framför allt ingen själv. Det var långt ifrån min värld, kan jag säga:)
I samma veva började jag skriva dikter igen, vilket jag gjorde mycket i min ungdom, och skickade in till olika tidskrifter; Flum, Aurora och Komma. Och de svarade och ville publicera. Ingen ersättning skulle utgå men istället skulle man få äran att bli publicerad. Det blev flera dikter som publicerades och tidskrifterna ramlade ned i brevlådan titt som tätt. Jag var lycklig. Kanske ännu lyckligare för jag insåg att det var rätt svårt att få dikter publicerade. Personligen tycker jag att poesin får för lite utrymme i den litterära salongen och att människor i allmänhet läser väldigt lite poesi.
Efter ett tag kom mitt första förlagsavtal som jag skrev under. När sedan förläggaren meddelade mig att det skulle ta ungefär 1 år innan boken skulle komma ut häpnades jag. Jaha. Vad ska jag göra nu?
Jo. Jag började skriva på något nytt. Dels så började jag på att skriva en liten guide om hur man överlever flytten från storstan ut till landet. En humoristisk provokativ text med hög igenkänningsfaktor. Parallellt med det började jag med en fantasysaga för barn.
"Landet + Storstan - en komplicerad kärlekshistoria" blev klart och jag skickade iväg det till ett e-boksförlag. Och de svarade och ville ge ut. Förlaget Pupill var ganska ensamma då med e-boksutgivning.
Sommaren 2011 skrev jag klart fantasymanuset och bestämde mig för att sända till lite fler olika förlag. Så jag gjorde det. Och fick mina första refuseringar. Några var standardiserade refuser på 3 rader vilket inte gav mig någonting. Andra kunde ge mig lite mer info om vad för något i manuset som behövdes utvecklas. Jag skrev om lite och skickade till några nya förlag. Lagom till mellandagarna vid juletid ringde telefonen. Det var en förläggare som berättade att h ville ge ut "Den magiska bokskrivaren". Och det skulle bli ganska snart. I februari 2012 kom boken ut och i april 2012 kom "Se upp för Argmonstret" ut på Vivlio förlag. Jag dubbeldebuterade alltså.
Mina dikter blev så småningom väldigt många och jag gjorde diktsamlingar utav materialet. Idag kan ni hitta dessa på Framsteget förlag.
Hösten 2012 - det var då jag på allvar tog tag i mitt skrivande och satte igång med flera projekt. Ett av dessa var "Projekt Rädda Jorden" som blev antaget i december 2012 på Langenskiölds förlag.
Förlaget blev ett litet större än vad jag var van vid tidigare, fler möten, diskussioner osv.
Boken har utgivning hösten 2013.
Det var inte bara detta manus jag skrev på utan även ett annat; ungdomsromanen. Det var det första manuset som jag skrev i min ensamhet, dvs ingen hemma fick ta del av processen utan jag behövde få ha mitt eget rum med den texten. När jag var klar,skrev jag ett synopsis och ett väldigt beskrivande följebrev. Där berättade jag om manusets kärna, vad jag ville med texten, hur texten skulle kunna bidra och med vad och framför allt berättade jag om mig själv och vad jag ville med mitt skrivande.
Jag nämnde också att jag hade en författarblogg som man kunde gå in på och läsa om mitt skrivande.
Manuset blev refuserat, flera gånger. Förlagen sa att just denna bok inte riktigt passade in i deras utgivning, ett större förlag hänvisade till att de redan hade fyllt kvoten i denna typ av bok och när jag bad dem att ge mig några titlar som kunde likställas med detta manus kunde de inte riktigt svara. Jag tittade och letade efter titlarna själv men hittade dem aldrig...
Jag insåg att jag hade skrivit något som var svårplacerat och tyckte att det var ganska irriterande. Jag som trodde att litteraturens värld höll sina dörrar öppna - men så var det inte.
Efter ett tag bestämde jag mig för att lägga ut en del av manuset på testläsare och gjorde så. Vid denna stund hade jag träffat på många skrivande vänner genom bloggen och frågade en av dem om h ville läsa och ge mig ärlig och uppriktig kritik. Hon läste. Och gillade det. Gav mig fina kommentarer. Konstruktiv kritik på karaktärerna.
Jag bestämde mig för att testa manuset på läspubliken, dvs ungdomar, och lämnade ifrån mig manuset till en bekant som arbetar som högstadielärare och h elever fick läsa manuset och sedan skriva ned omdöme på det. Det ramlade in både ris och ros och jag bearbetade manuset. Skrev om, ändrade och när jag äntligen var nöjd kontaktade jag ett förlag och bad förläggaren läsa starten. H blev överförtjust, ville läsa mer och jag insåg att jag hade skapat något riktigt bra.
Sände iväg hela manuset och fick tillbaka massor av feedback som innebar oerhört mycket mer arbete med manuset. Jag blev trött. Lade manuset åt sidan och tänkte. Sorterade. Sedan skrev jag och manuset utökades något i sitt omfång och sedan sände jag igen. Förlaget svarade mig på påsklovet 2013 och att nu hade manuset fått sig ett rejält lyft och de ville gärna ge ut det. 2014 kommer min ungdomsroman ut.
När jag väljer att starta ett nytt skrivprojekt måste jag verkligen känna otroligt mycket för det jag skriver om. Det måste finnas en äkthet. Jag vill skriva om saker som är viktiga för oss människor, på ett eller annat sätt. Vill skriva om saker som man sedan kan diskutera om.
Hur ser det ut nu? Jo, jag skriver klart del 2 i ett historiskt fantasyäventyr som för övrigt en förläggare har läst och nu behöver jag som sagt skriva klart tvåan så h kan få en helhetsbild över detta otroliga äventyr, skriver en relations-/samtidsroman samt en ny diktsamling.
Jag har även skrivit klart ett inspirerande läromedel, något helt nytt grepp.
Jag har en del liggandes ute på förläggarnas bord och inväntar svar i augusti och september.
Nu väntar en massa roligheter under hösten. Jag kommer även att söka författarstipendier igen och hoppas att jag kanske har bättre möjligheter att få denna gång. Det blir Bokmässan och en del skolbesök också där jag ska prata och inspirera med min nya barnbok.
Det här är min saga, om hur jag valde drömmen och hur jag nu lever den.

4 kommentarer:

  1. Fint att få läsa. Både lättare delar och knepigare vägar. Men det är väl så det brukar vara.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, hur såg din egen väg ut? Det vore roligt att få läsa om, tycker jag:)
      Jag gillar krokiga vägar, vägar som är otrampade, som bara mina fötter har trampat på.
      Tycker inte om färdiga koncept, så att säga.
      Och så vill jag säga tack för att du alltid kommenterar så fint på bloggen!!

      Radera
  2. Kul att höra om din bana. även den var ju lång och krokig men du nådde målet till slut. Det är verkligen en inspiration för alla därute som kämpar mot samma mål. Grattis!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hoppas att jag kan bidra med inspiration, idéer i massor, hjälp på vägen och annat smått o gott för den som vill skriva!
      Tack, snälla!

      Radera