Jag älskar böcker. Böcker har en förmåga att berusa, vägleda, förleda, beröra, fylla, upplysa, provocera, väcka, tillfredsställa, förundra, berika - ja, det tar liksom aldrig slut.
Böcker och läsning tror jag är luststyrt. Känner jag suget efter att läsa något speciellt så finns det ett behov bakom. Jag vill kanske släppa allt i vardagen och bara drömma mig bort ifrån alla krav och måsten - i alla fall för en stund. Eller jag kanske vill ha mer action i tillvaron och väljer då en spänningsbok som får pulsen i mig att gå igång.
Jag läser ganska mycket, i perioder, för det finns stunder då jag nästan inte läser någonting alls. Oftast är det perioder då jag skriver böcker själv. Då vill jag hålla mina tankar fria, inte låta mig färgas av annat.
Men när jag läser, kan jag läsa 4-5 böcker i veckan. Och jag älskar det!
Att läsa är oerhört viktigt, tycker jag, och framför allt i mitt andra yrke som gymnasielärare. Det pågår massor av debatter i Sverige om hur läsningen bland ungdomar ser ut i jämförelse med andra länder och att vi i Sverige har tappat otroligt mycket av läsningen på senare år. Det har säkerligen inte undgått er alla debatter kring hur lite pojkar läser, att föräldrar i dag inte läser för sin abarn längre och att lärare själva inte är ett läsande folk.
Jag tillhör de som läser och jag vill tro att det finns en större andel av ungdomar som också gör det, det är bara det att läsandet ser lite annorlunda ut NU än för 20 år sedan. Och vem bestämmer hur läsningen ska se ut? Jag vet att det har funnits människor som varit emot serietidningar då det ansetts inte vara tillräckligt bra litteratur. Säger vem? Och hur menar man då?
När jag pratar med ungdomarna om deras läsning så berättar de att de visst läser. Litteraturen är i ständig förändring och det gäller att våra undersökningar följer utvecklingen så vi vet vad som ska undersökas. Jag vet många som laddar ned e-böcker och gillar det sättet att läsa bättre än en fysisk bok.
Då jag är förälder själv kan jag inte beskriva hur många kassar, tonvis, som jag burit hem till mina barn för att uppmuntra till att kliva in i litteraturens värld och se hur berikande det kan vara.
Högläsning innan läggdags, högläsning för hela familjen då all elektronik stängs av (skönt...), högläsning av mammas barnboksmanus för att se om texten funkar osv.
För mig är det oerhört viktigt att hålla mig uppdaterad i vad som sker i litteraturens värld i mitt arbete som svensklärare. Jag vill veta vad jag presenterar för mina elever, vill att de ska kunna ställa frågor och vara nyfikna på böcker, att de ska kunna be om boktips, att vi tillsammans bygger upp vårt skolbibliotek och att jag är ktitisk och normbrytande i mitt tänk då väljer att presentera litteratur för dem.
Något som jag verkligen brinner för i ämnet svenska är just högläsningen och litteraturhistorian. Att få eleverna att förstå följande: Varför blev just denna författare känd och lämnade avtryck i historian, varför skrev h just dessa verk, hur såg det ut i världen just då och hur avspeglas detta i texterna. Att allt liksom hänger ihop med varandra. Det är en häftig känsla när eleverna upptäcker det.
Så, vad läser en svensklärare och författare som jag? Jo. Jag är nog ganska bred vill jag säga. Är nyfiken av mig och vill testa nya författare, även om jag verkligen älskar gamla klassiker.
Min nyfikenhet gör att jag hittar många nya spännade berättelser. Sedan är det ju klart att jag är svag för viss typ av litteratur, det måste jag ju ändå medge.
Om jag ska välja något ruggigt, spöklikt, spännande: Styggelsen, Döden på en blek häst, Tistelblomman, Evig natt, Skummtimmen, Nattfåk, Blodläge, Katten som inte dog, Mörkerspår, Råttfångerskan, Bränningar, Iskällaren, Den enögda kaninen för att bara nämna några.
Om jag ska läsa något med verlkighetsanknytning på något sätt, som bygger på verkliga fall: 2 otroligt bra böcker som jag nyligen läst ut, som jag verkligen rekommenderar er alla att läsa är "Djävulen hjälpte mig" av Caroline Eriksson och "Dit drömmar färdas för att dö" av Mattias Edvardsson. Båda böckerna har fina personporträtt och miljöerna och sinnesstämningarna är påtagliga hela tiden. Dessa författare kan hantera skrivandets hantverk med bravur, språket liksom bara väver guld sida efter sida.
Deckare har jag läst i massor och jag är mätt på det i perioder. Ninni Schulman tycker jag skriver väldigt bra och lyckas hålla spänningen till sista sidorna. Det är skickligt.
Nyligen utlästa:
Prästens lilla flicka - Susanne Casserfeldt. Spana in denna, det kommer fler!
Fotografen - Eva Rydinger. Också en uppstickare, rekommenderas.
"Felicia försvann" - Felicia Feldt. Tar bort munkaveln som hindrat orden under nånga år och låter nu historien få berättas i det offentliga rummet. Känslosam skildring i hur det var att växa upp i en mycket dysfunktionell familj och jag blir glad över sådana berättelser ( och då menar jag inte över att personen i fråga har fått genomleva detta helvete) och att de kommer fram. En stor eloge till henne att hon valde och vågade bryta tystnaden.
Vad jag helst inte läser?
Vet inte. När jag var liten läste jag inte Lotten-böckerna, ni vet hästböcker. Jag valde Kitty- och Mary-Lou böckerna istället. Sedan gillade jag inte krigsböcker och det håller i sig än idag. Det finns ju författare som jag inte tycker håller måttet, som kanske är upphöjda till skyarna av någon konstig anledning, men jag väljer att inte nämna dessa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar