Jag var en av de lyckliga vinnarna av biljetter till författareventet igår.
Jonas Hassen Khemiri delade med sig utav sin klokhet, sina funderingar om viktiga frågor i livet. Lyfte fram begreppet normalitet och vände och vred på det. Hans nya bok "Jag ringer mina bröder" inhandlades och det ska bli spännande att läsa.
Den boken för övrigt är lite annorlunda än de andra han skrivit. Lite kortare, en annan form på boken. Han lyfte fram kortromanen, den där som suger tag i en från början och sedan följer en intensiv resa blad efter blad och när man är i mål lämnar den dig kvar med en god känsla.
Detta fick mig att fundera på hemresan. Jag själv gillar kortromanen. Måste böcker vara långa för att vara bra? Och hur lång tid tar det egentligen att skriva en bok. När författarna igår delade med sig, att det kan ta 1,2 eller 3 år eller att det iblands skrivs saker som hela tiden åker i papperskorgen, tänkte jag att det där är en författares vardag.
Samtidigt i min egen skrivande värld;
en förläggare meddelade mig att det är mycket just nu och bad att få skjuta upp manusbeskedet till efter påsk.
Jag känner mig nöjd med mina insatser denna termin och kommer nu att gå in i skrivperiod igen. Nu har jag lagt 3 månader på att skriva klart, skicka iväg och börja bygga kontakter. Översättningar och manus har skickats kors och tvärs och dessutom hoppas jag att den svenska litterära agenten som jag varit i kontakt med snart hör av sig:)
Och min kommande bok går nu in i en intensivperiod. Ska bli hur spännande som helst.
Ett manus är lagt på hyllan för tillfället. För att vila.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar