24 maj 2012

Ett litet smakprov på hur det kan se ut när jag skriver i diktform...

”Det är inget särskilt med det högre.
Bara för de lata, oarbetssamma.
Man ska ta i med händerna, ligga på knä hela sitt liv
Vara tacksam och hålla truten



Du är kommen från skogen, från det lilla
och så ska det förbli.
Inga vägar leder härifrån till något annat –
så sluta drömma dig bort.

Kan inte fly från ditt arv.
Brännmärket finns i minnet.
Tankarna tar över,
spjärnar emot.

Vill inte, inte det här.
Drömmar betyder något
vill få mig att färdas mot okänt mål.
Färdas i annan riktning.


Föraktet mot människor som har pennan
som sitt verktyg.
Som sitter och skriver när man kan jobba på fabrik
och ta i med hela kroppen.


Komma hem och unna sig
en öl eller två
Hela veckan är man värd,
för detta arbete med hela kroppen.

Ingen ska komma och säga att jag är lat,
jag har jobbat hela mitt liv
med samma arbete.
Man är väl lojal.

Känna efter är bara för dårar.
Det slutar alltid med psyket
Stäng av och ta på dig ditt pansar
och ingen kommer åt dig



Insidan där drömmen började gro.
Allt starkare för varje år.
Släpp ut mig, släpp mig fri.
Detta är inte ämnat för mig


Du ska inte tro att du är något,
din pennfäktare där.
Rid du på dina hästar
bland de andra dårarna.

I full galopp är jag på väg
mot mina själsfränder
Är inte gjord av pansar
och inte lera heller.


Kan inte fångas eller formas.
Jag bara är så här.
En liten röst som längtar ut.
Jag är inte mitt arv.


Är det så fel att inte vilja
det där som andra vill?
Måste man färdas i samma riktning -
är det förutbestämt?


Jag är den som bryter.
mot den förutbestämda vägen.
Det som stod i pannan
när jag kom till världen.



.Krampaktigt håller jag fast
vid pennan som glöder
som skriver orden
som måste bli skrivna om.” 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar