Ibland läser jag om hur snabbt en del skriver sina böcker. Hur de fullkomligen bara massproducerar böcker på löpande band och jag kan inte annat än fascineras. Jag kan inte heller låta bli att undra: hur ser en vardag ut för denna personen, familj, tid, annat arbete osv.
Själv tycker jag att skrivandet väldigt många gånger handla om att fånga stunderna och koncentrera skrivandet. På en mer eller mindre krystad nivå. Inte särskilt kreativt men ibland funkar det ändå. Historierna som ska komma ut har jag redan inkvarterade inuti huvudet och pusslet läggs hela tiden medan allt annat pågår. Som en undermedveten process jag själv inte behöver styra speciellt mycket.
Tidiga morgnar, i köket eller på nedervåningen eller sena nätter i sängen med tankekartor utspridda som ett täcke - det är mina skrivarlyor.
Tänk den som finge ha en tillflyktsplats - långt bort, ljudisolerad och svåråtkomlig.
Har ni andra det?
Nej, jag sitter mitt i familjelivet och det passar mig alldeles utmärkt. Däremot har jag hörlurar med musik som tar mig bort om det behövs.
SvaraRaderaJa, musik i örat är mycket effektivt. Viss musik kan skapa de rätta inre bilderna.
SvaraRadera