Lusten till att skriva måste få bestämma själv

Äntligen lite sportlovsledigt. Bra, tänker jag, då finns det mer tid till att skriva. Men icke....huvudet är tomt, inspirationen noll och jag inser ganska snart att hjärnan kanske behöver en välbehövlig vila dessa dagar.
Tid är ett spännande fenomen. De flesta av oss gnäller om hur lite tid vi har. Har vi det? Har vi koll på all vår tid och hur vi disponerar den? Jag har inte det i alla fall.
Jag har fått många frågor och reaktioner ifrån min omgivning om hur jag hinner skriva böcker. Jag har ju trots allt familj, barn, husdjur, jobbar heltid, är utan körkort vilket betyder lite mer planering kring mitt resande till och från arbetet. Jag brukar svara att jag prioriterar. Väljer mina stunder, tillfällen. Jag behöver inte ha en särskild tid för just skrivande utan jag skriver egentligen hela tiden. I mitt huvud.
Jag kan prioritera tidiga morgnar för att få en liten stund innan alla vaknar till liv här hemma, istället för att ligga och dra mig till klockan lunch.
Jag kanske väljer bort sportsliga aktiviteter instängd i en svettig gympahall och istället tar en långpromenad för att rensa ut tankarna, klura på de litterära knutarna som vägrar lösa upp sig och spåna vidare på berättelsen, gåendes mitt ute i skogen.
Det handlar om val som man gör.
Men visst vore det skönt med en egen skrivlya men en liten härlig dörrskylt som inger respekt för ens arbete: