"Havsmannen" - en tänkvärd bok

Sträckläste och hade svårt att släppa den. För oss som arbetar med barn och ungdomar är den här boken viktig, utifrån flera perspektiv.
Jag gillar böcker som beskriver utanför-kontexter, hur eländigt eländet kan vara för den som verkligen lever i det. Det finns alltid något barn i varje klassrum som går till skolan med en hungrig mage, med ångest för att bli utanför och ensam på rasterna och som dröjer sig sist kvar när dagen är slut av rädsla för att gå hem.
Carl-Johan Vallgren har fångat känslostämningarna fantastiskt och jag kan bara säga, läs den.
För några veckor sedan såg jag Uppdrag granskning och denna gång handlade det om fattiga barn i Sverige. Vi fick följa i Janne Josefssons spår och jakt efter uppletandet av fattiga barn i Sverige. När programmet var slut var jag arg. Besviken. Förstod inte hur man överhuvudtaget fick sända programmet.
Fråga oss som jobbar på golvet, fråga oss lärare om det finns barn som lever i utsatta situationer.
Hur barn äter sig mätta på skollunchen då det är det enda riktiga målet mat de får under dagen. Barn som är låtsassjuka när det är friluftsdagar för det finns inga skridskor hemma, ingen som kan förbereda matsäck. Barn som hittar på ursäkter åt sina föräldrar när de inte dök upp på föräldramötena. Barn som hittar på världens historier när fröken ber dem att berätta om allt kul man har gjort på lovet.
Vi har ett jättestort ansvar, alla vi vuxna, att tillåta utanförskap bland barn.
Hur länge ska vi blunda?