Refusering – hur man kan hantera den och ändå behålla lusten för att skriva
januari 20, 2013 av Gästbloggare
I dag kommer gästinlägget från barn- och ungdomsförfattaren Maria Edgren, som bland annat är aktuell med Den magiska bokskrivaren och Se upp för Argmonstret.
Du har slitit hårt under en längre tid med ditt stora projekt, ditt livsverk. Äntligen är det dags att skicka in efter många vändor av korrektur och textförbättringar och du har hittat dina drömförlag som du så gärna vill ska anta ditt manus, hjärtebarnet som du ömt vårdat.
På hemsidorna har du läst att väntetiden är mellan 2-3 månader lång, ibland längre. Via dina skrivande vänner har du fått tips och råd kring när det är som lämpligast att skicka in manuset och du har gjort allt precis som man ska, eller hur?
Veckorna, månaderna rullar förbi och du går i väntans tider. Fredag, äntligen fredag. Sista arbetsdagen i veckan för många av oss men inte alla. På lunchen pustar du ut framför laptopen på jobbet och ser att det ramlat in något i inkorgen. Det står ”Manussvar” och helt plötsligt skärps alla dina sinnen. Du tittar dig omkring, ser till att du och manussvaret får vara ensamma för en stund.
KLICK!
Meddelandet rullas upp framför dig på skärmen och blicken följer textraderna som denna gång är 3 hela rader. Du läser om och om igen och för varje gång blir andningen mer och mer tung.
Det finns nu olika faser du kan tänkas gå igenom:
1: Du blir fullständigt knäckt och drabbas av en hejdlös gråtattack. När du lugnat ned dig och fixat till dina rödgråtna ögon går du till din chef och berättar om din fruktansvärda akuta migränattack och att du går hem för dagen. För att bli frisk vilket betyder dra täcket över huvudet och aldrig mer skriva ett enda ord!
2: Du drabbas av ett raseri som bara bubblar och bubblar och letar upp numret till förlaget. När du blir framkopplad ber du om att få prata med ansvarig person och när det visar sig att denna person är på möte (vad annars?)skäller du ut hela förlaget i örat på receptionisten.
När du lägger på känner du dig nöjd och gör en härlig segergest inför dina arbetskamrater.
OBS! Ej att rekommendera.
3: Du slänger ditt mail i papperskorgen och låtsas som om ingenting har hänt.
När du väl kommer hem korkar du upp ditt röda vin och plockar fram laptopen och börjar skriva på en refusering till förlaget som refuserade dig. Texten innehåller allt mellan att idiotförklara förläggarna och redaktörerna och deras inkompetens att värdera texter, att du minsann har lagt ned 1 ½ års ideell arbetstid – allt detta inbäddat i diverse okvädesord. Du passar samtidigt på att bifoga manuset, igen.
Vad kan man göra då, efter en refusering, kanske du tänker. Här följer några tips från mig till dig:
Du har slitit hårt under en längre tid med ditt stora projekt, ditt livsverk. Äntligen är det dags att skicka in efter många vändor av korrektur och textförbättringar och du har hittat dina drömförlag som du så gärna vill ska anta ditt manus, hjärtebarnet som du ömt vårdat.
På hemsidorna har du läst att väntetiden är mellan 2-3 månader lång, ibland längre. Via dina skrivande vänner har du fått tips och råd kring när det är som lämpligast att skicka in manuset och du har gjort allt precis som man ska, eller hur?
Veckorna, månaderna rullar förbi och du går i väntans tider. Fredag, äntligen fredag. Sista arbetsdagen i veckan för många av oss men inte alla. På lunchen pustar du ut framför laptopen på jobbet och ser att det ramlat in något i inkorgen. Det står ”Manussvar” och helt plötsligt skärps alla dina sinnen. Du tittar dig omkring, ser till att du och manussvaret får vara ensamma för en stund.
KLICK!
Meddelandet rullas upp framför dig på skärmen och blicken följer textraderna som denna gång är 3 hela rader. Du läser om och om igen och för varje gång blir andningen mer och mer tung.
Det finns nu olika faser du kan tänkas gå igenom:
1: Du blir fullständigt knäckt och drabbas av en hejdlös gråtattack. När du lugnat ned dig och fixat till dina rödgråtna ögon går du till din chef och berättar om din fruktansvärda akuta migränattack och att du går hem för dagen. För att bli frisk vilket betyder dra täcket över huvudet och aldrig mer skriva ett enda ord!
2: Du drabbas av ett raseri som bara bubblar och bubblar och letar upp numret till förlaget. När du blir framkopplad ber du om att få prata med ansvarig person och när det visar sig att denna person är på möte (vad annars?)skäller du ut hela förlaget i örat på receptionisten.
När du lägger på känner du dig nöjd och gör en härlig segergest inför dina arbetskamrater.
OBS! Ej att rekommendera.
3: Du slänger ditt mail i papperskorgen och låtsas som om ingenting har hänt.
När du väl kommer hem korkar du upp ditt röda vin och plockar fram laptopen och börjar skriva på en refusering till förlaget som refuserade dig. Texten innehåller allt mellan att idiotförklara förläggarna och redaktörerna och deras inkompetens att värdera texter, att du minsann har lagt ned 1 ½ års ideell arbetstid – allt detta inbäddat i diverse okvädesord. Du passar samtidigt på att bifoga manuset, igen.
Vad kan man göra då, efter en refusering, kanske du tänker. Här följer några tips från mig till dig:
- Läs och fundera. Är det en vanlig standardrefusering som du har fått är det inte så mycket att haka upp sig på. Manuset passade inte just det förlaget och det finns hundratals andra du kan skicka till – gör det!
- Om du har fått en refusering med specifik och mer detaljerad respons på saker som kan bli bättre – var glad och sug åt dig. Förlaget har förmodligen sett potential i manuset och vill ge dig råd för att arbeta vidare med din text (och kanske ev återkomma igen, vem vet)
- Vid upprepade refuseringar kan det vara dags att låta manuset vila ett tag. Om du inte är på humör för detta använd dig utav nya grepp. Leta efter litterära agenter, i Sverige men också utanför. Eller varför inte ge ut din egen bok? Bygg upp ett ordentligt nätverk med kunnigt folk runt omkring.
Sist men inte minst – tappa inte lusten utan håll fast vid skrivandet. Någon gång blir det ett ja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar