Att kombinera ett jobb med ett annat....

är inte en lätt sak. Ni vet, när dygnets timmar är för få, det ständiga jagandet efter mer tid; tid för skrivande. När tiden inte finns blir det ett jagande. Tankarna tumlas i huvudet, försöker hitta lediga stunder i vardagen, små lösryckta minuter hit och dit. Det är svårt. Att hitta stunden, tillfället. Och när man precis hittat den/det, kommit igång med skrivandet, så blir man avbruten....

Att vara författare är att jobba utan betalning på tid som inte finns. Härlig arbetsbeskrivning, eller hur? Samtidigt så är man hur fri som helst i sitt skapande och det är otroligt stimulerande och motiverande, jag är min egen. Det är också ensamt, mycket ensamt. Du måste gilla ensamheten med dig själv, föra dialoger i ditt huvud med människor som inte finns, tro på att ditt skapande kommer att bli till. Författarskapet bygger mycket på drömmar man har, fantasier, illusioner - och allt kan bli verklighet, om du bara arbetar för det, med tydliga målbilder.

Jag arbetar som gymnasielärare, undervisar ca 215 elever i veckan, planerar lektioner, rättar, bedömer, samtalar, motiverar, peppar, handleder och mycket mycket mer som rymmer en lärares arbetsbeskrivning. Jag arbetar kvällar och helger med skolarbete för att arbetet kräver det.
Jag är också förälder med allt vad det innebär; läxor, godnatt-sagor, fritidsaktiviteter osv.
För att inte tala om allt som görs i vardagen när man bor i hus och har trädgård etc.
Och så har jag ju en dröm. Som pockar på min uppmärksamhet hela tiden. Skriva, jag måste få tid för att skriva de där berättelserna som människan behöver läsa. När jag tänker efter förstår jag inte hur jag har kommit så här långt, med så lite tid - men kanske är drömmen så stark att inget kan stoppa den? Hur stark är din?