Jag är en sådan person som tycker det är viktigt med drömmar och målbilder. Ett mål i sikte är viktigt för mig för att kunna gå frmåt och att jag tänker positiva tankar om att jag ska nå dit.
När jag får en skrividé testar jag den först, ställer mig själv en massa frågor, t. ex skulle jag själv vilja läsa det här osv.
Sedan skriver jag bara. Först i huvudet ett tag, då allt får tumlas runt och sedan får jag helt enkelt se vilken röst som är starkast av mina blivande karaktärer.
Mitt skrivande är ganska sönderhackat och med det menar jag att jag skriver små snuttar då och då, samlar material i små anteckningsblock, på post-it lappar för att slutligen ta ett samlat grepp och bena ut hur pusslet ska läggas; hur manusskelettet ska se ut. Och jag gillar struktur, det kan jag lova er och till slut brukar det bli riktigt bra. Men resan dit kan se ruggigt kaotisk ut (skrivbordet......behöver jag säga mer).
Så här ser det ut för mig i dagsläget:
Ett barnboksmanus är sänt till illustratör som har arbetat fram 12 bilder nu och snart ska manuset iväg till förlaget. Manuset är redan genomläst och ok:at av förläggare.
Ett annat barnboksmanus har nyligen hitat sin illustratör och nu framarbetas det provillustration. Manuset är sänt till förlag, som gillade texten och skickade den blixtsnabbt vidare till redaktör:)
Manuset som jag har kämpat med ett tag blev äntligen antaget, fredags, och nu inväntar jag med spänning på förläggarens tankar och planer.
Och att inte förglömma, i september kommer min nästa barnbok ut på Langenskiölds förlag och den är fantastisk. Jag lovar! Och viktig.
Det är så här jag står med fötterna på jorden, just nu. Bra medvind i ryggen och en skön känsla i kroppen.
Hög igenkänningsfaktor på det du beskriver. En hel del kaos innan det blir struktur, skrivna snuttar och många knepiga tankar. Precis som du beskriver det. Och sen när man väl tagit sig igenom kaos då går det att förstå och reda upp.
SvaraRaderaKul med igenkänning!
SvaraRadera