Barnbokens/ungdomsbokens form - vad vill barn läsa?

Ibland funderar jag över hur mycket vi författare anpassar våra texter som vi skriver. För att passa mottagaren. Jag tycker det finns en dubbelhet i det; dels så vill jag kunna känna mig fri i mitt skapande av text men samtidigt kan jag ju inte sitta och producera på egen kammare utan att tänka på att texten måste locka och attrahera publiken jag skriver för.

Vad händer när man anpassar sitt skrivande då? Jag tror att det finns en risk att man nedvärderar barns förmåga att ta till sig texten; innehållsmässigt men också språkligt. Vill inte barn bli utmanade i tankarna i litteraturen? Ska vi inte våga expreimentera med språket, med orden?

I mitt vardagliga arbete som gymnasielärare möter jag dagligen ungdomar som aldrig eller sällan läser, enligt dem själva. När jag presenterar vad som finns där ute i bokmarknaden och låter dem välja genom att hänvisa till vårt nyuppbyggda skolbibliotek glittrar det till i ögonen. Jag hade flera elever som kom till mig i fredags och ville ha boktips för att låna med sig böcker hem över sportlovet. Det är dessa stunder som en lärare och litteraturinspiratör känner sig lycklig inombords. När statistiken visar att det finns undantag; barn och ungdomar har inte slutat läsa böcker utan det handlar snarare om att de behöver vägledning och motivation. Och böcker som får dem att rymma iväg från oss vuxna, för ett tag, och sedan återvända

Jag satsar massor på läsning i årskurs 1 och just nu läser mina gymnasieelever boken "Jenny" av Jonas Gardell. I början var det trögt, de upplevde språket som konstigt annorlunda. Efter 30 sidor hände något och vi läste på i rasande fart. Stannade upp och refekterade över ord, tittade bakom texten och diskuterade. Lyfte fram våra olika inre bilder av det som stod. Efter lektion 3 kom några fram till mig och frågade om de inte fick ta med sig boken hem för att läsa klart den. De ville inte vänta på slutet, de ville läsa ut det NU!

Några dagar senare kom eleverna tillbaka med kommentaren: Den var ju skitbra. Den borde alla läsa.
Ja. Jag tog med mig dessa ord när jag gick på lov i fredags och fick mig en tankeställare. Att jag aldrig någonsin ska vara någon som nedvärderar barns och ungdomars förmåga att kliva in i textens rum och vilja stanna där för ett tag för att sedan återvända och delge omvärlden vad de hade varit med om.

Mina texter som jag skriver just nu är mycket starka, samhällskritiska och inte alls tillrättalagda språkligt.
Jag använder vardagen som inspiration. Innehållsmässigt fångar jag stunden - den trygga men även den otrygga.
Jag vill skriva om det som berör och om det som är viktigt och inte om saker som anses vara trendiga just nu.