Vem kommer att granska det man har skrivit kontra vem kommer att läsa det man har skrivit?

I mitt huvud snurrar många tankar just nu.
Kommer boken att nå sina läsare? Har min bok en bestämd målgrupp? Hur ska man vårda ett litterärt verk och finns det ful-/finlitteratur??
Hela tiden måste jag ställa mig själv frågan "varför skriver jag?"
Och jag svarar alltid för att jag tror att jag har något att dela med mig utav. Att mina ord är intressanta, viktiga, berör andra.
Jag läste ett blogginlägg igår som handlade om att man åldersbestämmer litteratur och på vilken hylla en viss typ av genre ska stå. Är det ens möjligt? Finns det regler för sådant? Varför måste vi bara fortsätta att ha stämplar i baken på allt - kan inget få vara obestämt, genrefritt? Vad skulle hända i så fall??
Min bok ska få stå var den vill, läsas av den som är nyfiken och skapa mysiga stunder för den som vill.

Ålders- och genrefri i bokhyllan. Mina böcker är för alla.

Debutbok nr. 2 närmar sig....

Se upp!

I mars 2012 kommer den nya boken Se upp för Argmonstret! av Maria Edgren, med illustrationer av Mats Molid.

Boken kommer på svenska i kombination med arabiska, kurdiska, somaliska och spanska.

---

Håll utkik, ni där ute - den här boken kommer att bli något alldeles extra!

En liten e-bok om att leva i något annorlunda...

Böcker som verktyg....

Jag skriver om det som fascinerar, skrämmer mig, provocerar mig.
Av alla texter jag har skrivit så är det få som jag inte har haft en tanke med att använda i mitt arbete. Det behövs mer och fler böcker att utgå ifrån i arbetet med barn- och ungdomars läslust.
Vad vill barn eller ungdomar läsa? Mina erfarenheter säger: om drömmar för att fly bort eller om vardagliga saker för att känna igen sig.
Jag vill gärna vara en av dem som kan ge detta till mina elever. Mitt skapande ska bygga på äkta engagemang och det ska gå att använda i verkligheten.