24 aug. 2012

Att skrämmas och att låta sig skrämmas - en del av mitt skrivande

Jag bara älskar mörka suggestiva berättelser, ni vet där det kryper in under huden. Hellre det än en massa likdelar flytandes i något hav, utanför någon ö där alla känner varandra sedan generationer och stället bara dräller av patetiska försupna poliskommissarier. Det är jag mätt på. Det blir ungefär som "Morden i Midsommer", vem vill egentligen bo där :)?

I mitt ena manus har jag gestaltat en ruggig kvinna som försöker hantera sina demoner inom sig, på dessa märkliga sätt som för en vanlig människa kan te sig något avvikande. Ibland kan jag inte låta bli att tänka tanken, kanske har vi alla något att hantera hela tiden på insidan av oss själva (någon form av demon som bor inuti och styr oss emellanåt....)

Jag hoppas såååå på detta manus men samtidigt blir jag rädd för innehållet i manuset; hon kanske finns där ute. Hon kanske är min granne?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar