Centrum för lättlästs bloggstafett - sammanfattningen

Sammanfattning av vår bloggstafett 19 - 23 april

Centrum för lättlästs bloggstafett har nu pågått i en vecka. Gensvaret har varit stort. På en vecka har vi kunnat läsa sammanlagt 34 blogginlägg. För den som vill få en snabb överblick kommer här en sammanfattning av alla inlägg som skrivits sedan i torsdags förra veckan. Om du vill läsa om alla inlägg som har publicerats denna vecka kan du även läsa sammanfattningen från onsdags i förra veckan.
Till första sammanfattningen

Det är ett flitig gäng som har tagit över efter Johanna Karlsson. Författaren och läraren Pernilla Alm tog över stafettpinnen från Enligt O med blogginlägget Att förlora sitt språk är att förlora makt. I blogginlägget skriver Pernilla om när en person plötsligt berövas sin förmåga att tala och kommunicera.
"Samhället har strukturer som ska skydda. Man får en god man. En god man som ska se till ens bästa. Hur ska den gode mannnen kunna veta vad människan utan språk vill? Det vet ju alla att den som skriker högst får mest, vad får den som inte skriker?"
Läs blogginlägget
Författaren Agnes Hellström tog över efter Penilla Alm. Agnes diskuterar innebörden av att bli kallad duktig - på vilket sätt handlar det om makt?
"Hur många vuxna skulle beskriva sig själva med: Jag är duktig. På vad? Det betyder ju ingenting när det står för sig självt. Det får mig snarare att tänka på människor som gör vad andra vill att de ska göra, framför att själva bestämma. Ett ord definierat helt utifrån betraktarens ögon."
Läs blogginlägget
Clara Fröberg, fortsatte efter Agnes Hellström. Clara bloggar om minoritetsspråk, om hur hennes mormor på förbjöds att tala gällivarefinska på 1930-talet vilket ledde till att familjen förlorade sitt språk.
"När min mormor gick bort 2008 försvann den sista länken till gällivarefinskan ur vår familj. Min mormor tvingades prata svenska i skolan och lärde sedan aldrig vidare språket till sina barn. Idag är tvåspråkighet något värdefullt och premierat, och ibland undrar jag hur det hade varit för mig och mina barn om vi haft jellivaaransuomi som andraspråk, om min mamma pratat det med mig och om jag nu skulle ha lärt det vidare till mina barn."
Läs bogginlägget
Efter Clara Fröberg fortsatte PR-konsulten Camilla Eriksson. I blogginlägget Hur demokratiskt är maktens språk ger sig Camilla på ordet "makt". Vad innebär det egentligen?
"Ju mer A presenterar beslut för B genom att förklara och resonera, desto mer blir A gillad av B. Och ju mer någon gillar dig, desto oftare och lättare får du din vilja igenom. Andra taktiker för att uppnå makt är att upprätta goda relationer, hämta stöd från andra i organisationen, eller förhandla. Och hur görs detta? Genom orden. Såklart."
Läs blogginläget
Under veckan hakade också Språktidningens chefredaktör, Patrik Hadenius, på bloggstafeten. Patriks blogginlägg ger sig in i diskussionen om svenskans ställning gentemot engelskan, närmare bestämt nätverket Språkförsvarets kritik av Stockholms stads namnval av projektet med ett bilfritt Kungsgatan, "Open street".
"Det är inte ovanligt att vi använder främmande begrepp för att vi inte är riktigt säkra på vad vi vill säga. Då passar ett engelskt uttryck som handsken. Det händer också att vi använder engelska begrepp när vi är fullt medvetna om att de är luddiga för att det är just luddigheten vi vill åt."
Läs blogginlägget
Patrik Hadenius lämnade sedan över till Per-Åke Lindblom från Språkförsvaret som får utveckla sin kritik i inlägget Varför används engelskan vid namngivning av varumärken, slagord och projekt?
"Om jag inte är riktigt säker på vad jag vill säga, behöver jag inte tillgripa något annat språk än svenska, vare sig det är fråga om engelska, tyska, spanska eller franska. Jag tror heller inte att dessa psykologiska motiv styr de nämnda myndigheternas val vid namngivning; de tillerkänner helt sonika engelska språket magiska egenskaper, egenskaper som kan överföras till den myndighet etcetera som begåvats med ett engelskt namn, och som antas resultera i ökad besöksfrekvens, ökad internationell ryktbarhet etcetera."
Läs blogginlägget
Språkkonsulten och doktoranden Linnea Hanell fortsätter diskussionen om hur vi använder oss av engelska uttryck i svenskan. Linnea menar att det vi tycker om ett språk beror på vad vi tycker om personerna som talar och den kultur som språket talas i.
"Att fenomen som behöver ha hög prestige benämns med hjälp av högstatusspråk är ingenting nytt - det har kanske alltid funnits. Däremot låter det ofta väldigt löjligt - och det är nog vad det egentligen handlar om."
Läs inlägget
Ann-Marie Körling levererade sitt tredje inlägg på sin blogg Korlingsord.se. I inlägget Den tysta läsningens baksida ställer sig Anne-Marie frågan hur vettigt det egentligen är med tyst, egen läsning i skolan.
"Läsförmågan går ned. Intresset för boken blir allt mindre. Förmågan att läsa är inget som handlar om ensamhet, inte till en början. Bokens innehåll kräver människan. Att bli läsare kräver en läsare som visar vägen, banar vägen för litteratur, lyfter fram den, och ger den en daglig plats i klassrummet."
Läs inlägget
Ett annat bloggäng hittar vi efter Annelie Drewsen. Författaren Maria Edgren har tagit över från Malin Roca Ahlgren. I inlägget Nyckeln till allt är språket berättar Maria om sina år som lärare på en mångkulturell skola i Södertälje, om hur hon som lärare kände ett utanförskap eftersom hon saknade den språkliga nyckeln.
"De känslor som jag då kände och upplevde påminner mig än idag - utanförskapet, hjälplösheten och maktlösheten. En nyttig läxa för oss alla som arbetar ute i klassrummen, att få känna det som många av våra elever upplever dagligen. Vi måste bli bättre på att bjuda in till samtal, våga vara nyfikna, våga närma oss varandra genom våra olika språk."
Läs blogginlägget
Efter Malin Roca Ahlgren fortsatte läraren Elin Holmerin. I inlägget Den magiska gränsen diskuterar Elin gränsen mellan att säga vad man tycker och att kränka någon annan. Elin skriver också om problemet med att ha lässvårigheter i ett textbaserat informationssamhälle.
"Vi bombarderas av information från alla håll. Vi förutsätts kunna hantera det. Vi förutsätt också vara riktigt bra på att hantera det. Alla är inte det. Hur slår det när det handlar om demokratin och makten?"
Läs blogginlägget
Elin Holmerin lämnade över till författaren Eva Holmqvist som skriver inlägget Att kunna läsa och skriva är en demokratisk rättighet. Där skriver Eva om hur viktigt det är att alla kan förstå vad som skrivs och kan förmedla vad de vill säga i skrift.
"Om du ska göra din röst hörd måste du kunna formulera dig effektivt i skrift. Om du ska kunna fatta beslut i svåra frågor måste du kunna förstå skriven information. Demokratin kräver därför att alla ska få lov att lära sig läsa och skriva. Inte bara hjälpligt utan tillräckligt för att ha tillgång till ett nyanserat effektivt skriftspråk."
Läs blogginlägget